Det gör ont i mitt hjärta..
Men än är det inte över. Hoppet lever kvar men det blir allt mindre.
För er som inte fattar så pratar jag om Hammarby...igen.
Idag förlorade vi igen, mot AIK som nu ligger etta igen. Jag säger inte att AIK inte var värda att vinna på grund av sitt spel men vi kämpade så sjukt mycket mer. Jag tror jag aldrig har sett ett lag kämpa så jä*la mycket. Hela laget. Glädjen vid 1-1 målet var enorm och idag hade jag önskat att en match bara var en timme lång.
Men..en fotbollsmatch är ju inte bara en timme och det är inte laget som kämpar mest som vinner utan det som gör flest mål.
Nu lägger vi den här matchen bakom oss och ser framåt. Det är två matcher kvar och absolut inte kört. Nu hoppas jag att vi lyfter oss och vinner dessa två sista matcherna. Att vi kämpar som vi gjorde idag och att vi börjar göra lite mer mål. Vi behöver mer än en målgörare. Simon har nu gjort tre mål på fyra matcher, dessa är även bajens tre sista mål. Det är jätteroligt att han har börjat sätta dem, tänk bara hur roligt det skulle vara om någon/några till också vaknade.
Men som sagt jag ger inte upp, inte före allt hopp är ute och även då kommer jag fortfarande ÄLSKA HAMMARBY.
Hammarby finns i mitt hjärta nu och för alltid! 
Simon målskytt igen men idag blev det ingen seger ändå.
